Kul med all positiv feedback på förra blogginlägget om stavlängd och stakning!

Det har börjat komma frågor om lite allt möjligt, ska försöka skriva lite om områden i stakningen som jag tycker är viktiga och som ofta många gör fel… Kan lika gärna fortsätta nu när jag väl är i gång:-)

Dagens tema blir armarnas position och stavarnas position i stakrörelsen.

Armarnas roll under första delen av stakrörelsen är att arbete statiskt och vara en förlängning av överkroppen. Det är överkroppen som ska göra jobbet, och är inte armarna stabila nog i själva i sättet vill kraften gå någon annanstans än ner i staven. Tyvärr så ser jag ofta skidåkare som stakar med väldigt raka armar. Ju längre du sträcker fram armen ju längre hävstång vill du få. Ju längre hävstång ju mera muskelkraft måste gå åt för att stabilisera armen.

Man ser detta tydligt i bilderna under. I bilden åt vänster går det åt 1000 Newton för att stabilisera armbågsleden när avståndet mellan staven och triceps fästa på armbågen är 20 cm. Kortar man ner avståndet till 10 cm halveras muskelkraften till 500 Newton. Om man vänder på det och kraften i muskeln är den samma, kommer kraften du får ut i staven vara mycket högre om du kortar ner avståndet. På samma sätt kan man räkna på tex musklerna runt axelleden och bålen. Men förhållanden mellan olika lägen kan variera…
Det är ganska fascinerande att tänka på! Tänk då hur stor skillnad det blir om du stakar med raka armar! Med en gång du har för sträckta armar orkar du inte stabilisera och det blir armarna som drar dig fram istället för att överkroppen gör jobbet. Tvärt om av vad man vill… Bilden är från boken ”Biomekanik för längdskidåkning” från Svenska Skidförbundet.

Biomek stak 1

När armarna är i en starkare position nära kroppen, kommer rörelsen också bli kortare. Då är det viktigt att öka frekvensen för att bibehålla hastigheten! Detta är viktiga faktorer för att kunna staka bra uppför!

Men om det är så att armarna är starkast nära kroppen, hur gör man då i lättare terräng då rörelsen måste vara längre. I lätt terräng är det viktigt att ta ut rörelsen och göra den lång, detta så muskulaturen ska hinna skapa kraft.
Många sträcker fram armarna och gör armarna instabila. I lätt terräng är det själva träffen som är viktig och där skapas mycket av kraften i rörelsen. Det betyder att kravet på armstabilitet är stor.
Många tror att de får en längre rörelse vid att sträcka fram armarna, vilket ses i blåa strecken under. Men i äntligen gör de inte det, då stavspetsen fortfarande är kvar i samma läge. Det som händer är att staven vinklas mera…
I bilden under har jag försökt visa detta. I bubbla 1 ser man att om man kommer fram med stavspetsen så blir rörelsen mycket längre i början av stakrörelsen. Det man då gör med armarna (bubbla 2) är att komma närmare kroppen, och på så sätt blir armarna mycket stabilare. Stavarna kommer i ett mera vertikalt läge. Hur långt fram man sätter trugan vill då variera ut i från hur fort det går. Ju högre hastighet ju längre fram, ju tyngre stakning ju längre bak…
Rörelsen bakåt ökas också såklart när det går lättare. Men kom ihåg att mest kraft skapas i början på stakrörelsen och inte i slutet. Så vill man karta av rörelsen, så är det bak man kortar av först…

armlängd bild

Det som gärna händer med kroppspositionen när armarna är långt fram, är att rumpan hamnar för långt bak. När rumpan är för långt bak och du går på med din överkropp kommer rumpan sticka iväg bakåt och kraften försvinner åt samma håll. (blåa strecken…)
För att använda sin kroppstyngd och bål stabilitet i stakningen, är det viktigt att komma fram med in kroppstyngd och få över kraften i stavarna. Om man ser på bilden över, ser det nästan ut som om jag står i en planka. Då får man mycket kraft ner i staven…

Men mera om kroppsposition får vi ta en annan gång….