Ultra mål

Du har säkert läst några rapporter från Ultravasan och alla ser i äntligen ganska lika ut.
Man skriver lite om morgonrutinerna inklusive frukost och transport till starten. Man berättar lite om hur kallt det var på morgonen och hur magisk stämningen var. Under loppet var man trött och pigg och trött och pigg och man åt och drack. Till sist kom man i mål och var överlycklig för det…

Min berättelse skulle väl bli ganska lik alla andras, så istället väljer jag och skriva om dom erfarenheter jag tar med mig till nästa gång och om de råd jag vill ge Dig som funderar på att springa Ultravasan.

Det första som slog mig efter startskottet gått av, var hur många som körde onödigt hårt i första backen. Ska man springa 90 km är det väldigt viktigt att disponera loppet väl och låta kroppen få lugn start. Kroppens energisystem behöver lite tid på sig att komma i gång och när man ska vara ute länge så är det främst fett som kroppen använder som bränsle. Fettförbränning är en process som kräver mycket syre, och syre får man i sig mycket av när det går långsamt. Du kanske förstår var jag vill komma… Att köra hårt i första backen gör att kroppen häller väljer kolhydrater som bränsle, då det är en snabbare process. Det kräver mera syre och du börjar redan nu ta mycket av de kolhydratlager du jobbat så hårt för att lagra de senaste dagarna.

KONKLUSION: TA DET LUGNT I FÖRSTA BACKEN! DU HAR 90 KM PÅ DIG!

Hur ska man göra med mat och dryck? Det är nog en väldigt individuell fråga…. Själv sprang jag med flaska på ryggen, fick ofta ny flaska ofta av min pappa som körde följebil. Det var väldigt skönt att ha flaskan, jag bestämde själv när jag skulle dricka och jag behövde inte trängas på vätskestationerna (det var rätt trångt där i början…). Jag hade lagningspaketet från Enervit vilket fungerade väldigt bra. Jag höll mig till deras dryck, gel och liquid samt GT- tabletter. Tanke bakom det? Nej… Jag har svårt att äta när jag springer, mycket för att jag inte har tränat på att äta när jag springer. Ska man få i sig mat och mycket näring under längre lopp så är det bra man tränar på det. Tarmarnas uppsugningsförmåga är väldigt träningsbar! Om man inte har tränat på att äta under längre lopp så blir det gärna som jag fick tidigt under loppet fick uppleva, magen kraschar… Jag tog min första gel 05.30, det tog inte lång tid innan tredje världskriget startade i magen. En sak är säkert, det är inte kul att springa med magknip och en mage som är som en luftballong. Efter många toabesök (så många att pappa fick ge mig mera toapapper) blev det till sist bättre efter 40 km. En annan faktor som också påverkar detta är självklar att starten går kl 05.00. Jag har inte sprungit ett ända pass så tidigt denna sommar, det är klart magen inte är van…

KONKLUSION: TRÄNA KROPPEN PÅ ATT ÄTA PÅ LÄNGRE PASS! VIKTIGT ATT TRÄNA PÅ ATT SPRINGA SÅ TIDIGT SOM 05.00.

Ultravasabanan är en lättsprungen bana med ganska få höjdmeter. Dock är det vissa partier som är svårare.
Första tekniska biten är mellan Smågan och Mångsbodarna. På stigarna och på spången gick det som oftast på ett led och det var bara att följa strömmen. En del löpare stressar onödigt mycket under denna del av banan och lägger väldigt mycket energi på att springa om för att då spara några sekunder. Alla rusher kostar mycket energi, energi man behöver senare i loppet. Det slog mig också hur många som är dåliga på att springa på stigar. Är du inte van med att springa på stig kostar detta också mycket energi och framfor allt mycket koncentration.
Tror du att du kommer behöva gå sträckor under loppet så kan du lika gärna börja gå från början. Jag väntade för länge innan jag började gå i backarna, tex sprang jag hela Risbergsbacken. Även om tempot var lågt så kostar det onödigt mycket energi jämfört med hur mycket tid man tjänar på det. På slutet längtade jag efter backarna och just att få gå lite. Och vad som definierades som backe, blev lite suddigt från Eldris och till mål…

KONKLUSION: TA DET LUGNT PÅ STIGARNA, SPRING INTE OM MERA ÄN NÖDVÄNDIGT. TRÄNA PÅ ATT SPRINGA I SKOGEN OCH FRÄMST STIG, DU KOMMER FÅ EN MYCKET SKÖNARE RESA PÅ DE TEKNISKA BITARNA… SPARA ENERGI VID ATT GÅ I BACKARNA UNDER HELA LOPPET, INTE BARA PÅ SLUTET…

90 km är långt, väldigt långt! Som jag skrev i börjar är det väldigt många som öppnar för hårt och blir onödigt trötta på slutet. Hela loppet är en lång väntan på att bli trött. Att springa avslappnat, teknisk bra och energisnålt hela tiden är superviktigt om du ska lyckas ta dig till Mora. Att springa lite för fort i början, springa om många i skogen, köra lite för hårt i backarna, inte få i sig tillräckligt med energi och dryck… Många bäckar små…

KONKLUSION: DU MÅSTE JOBBA MED ATT SPARA ENERGI HELA TIDEN! LOPPET ÄR 90 KM, INTE 60 ELLER 75 ELLER 85….

ag har aldrig varit med på en tävling där man har så bra service längs med banan. Vasaloppet gör ett kanonjobb för löparna! Det gör att jag börjar fundera lite på vad dom tänker på, löparna som har med sig utrustning för att klara sig utan service. En del springer med stora ryggsäckar med välfyllda vätskeblåsor. Massor av kläder (som snabbt måste tas av) och energi för en längre fjällvandring.
Vasaloppet har en fantastisk bra service längsmed banan, med dryck var 5:e km och mat på officiella kontrollerna. Själv sprang jag med en 6 dl flaska i ett vätskebälte på ryggen där jag även fick plats med några gel. Ny flaska fick jag då och då av pappa som körde följebil, men hade jag inte haft den lyxen hade jag fyllt upp flaskan på vätskestationerna.
Varför springa med flera liter när du kan klara dig med mycket mindre?
Klädesvägen är det lätt att sätta på sig för mycket på morgonen när det är kallt. Dock blir man snabbt varm och kläderna måste av för så att bäras vidare…
Själv valde jag t-shirt, armvärmare för cykel och ett par gamla tunna handskar. Handskarna slängde jag vid en kontroll och armvärmarna gav jag till pappa efter 20 km. Flera kompisar till mig klippte sönder gamla underställ och använde armarna för att så slänga dom när det blev för varmt.

KONKLUSION: FUNDERA NOGRANN PÅ VAD DU SKA TA MED DIG! OG HA KLÄDER PÅ DIG I BÖRJAN SÅ DU FRYSER LITE, DU BLIR FORT VARM!

”Att dela upp sträckan och inte tänka på hela sträckan.” Du har säkert hört det förr, men det funkar. Själv valde jag att dela upp sträckan i varje 10 km, det funkade bra för mig. Då fick jag också lite koll på hur jag låg till i förhållande till medaljtiden 9 timmar.
Trött blir man, väldigt trött! Både i kropp och i huvud! Man får hela tiden jobba med sig själv och försöka koppla bort tröttheten och smärtan. Om man väl börjar fokusera på tröttheten är det lätt att man kommer in i en negativ tankespiral. En negativ tanke leder till en ny negativ tanke, som sen leder till en ny negativ tanke. Det du tänker är inte facit för loppet, det är bara det du tänker. Det vänder väldigt fort under 90 km löpning. Från att vara katastrofalt trött ena ögonblicket kan man vara hur pigg som helst två minuter senare. Ett tips är att fokusera på varför du gör detta… Det spelar ingen roll vilken orsaken/målet är… För Jonas Buud ligger fokus på att vinna, för en annan för att kunna lägga ut en skrytbild på Facebook, för en tredje för att springa mot familjen på upploppet i Mora.

KONKLUSION: KOM IHÅG, DET ÄR INGEN SOM HÅLLER EN PISTOL MOT DIN NACKE OCH TVINGAR DIG ATT SPRINGA. DU GÖR DETTA FÖR ATT DU PÅ NÅGOT SÄTT GILLAR UTMANINGEN, DÅ KAN DU LIKA GÄRNA NJUTA AV ”SMÄRTAN” ☺

Ultravasan var för mig en fantastisk upplevelse och stämningen vid starten var magisk! Jag kommer starta nästa år och jag hoppas att du också är sugen! Låt dig inte skrämmas av 90 km, du klarar mera än vad du tror! Anmälan öppnar 20 september.

Redan nu kan jag berätta att jag och Jonas Buud återigen kommer arrangera ett Ultravasaläger 2016, närmare bestämt 28-29 juli. Häng med och testa banan samt få massor av tippas och råd inför tävlingen! Mera information om lägret kommer i slutet av september.

ulta mål trött