Skit i resultatet! Fokusera inte på vilken du tid du vill ha!marathon 1

Resultatet är ett resultat av det du gör under loppet. Tror du att Hellner eller Northug åker en tävling och tänker guld guld guld? Nej, självklart gör dom inte det. Dom fokuserar på de arbetsuppgifter dom har skapat för att kunna åka fort. De tänker på teknik, disponera loppet, lyssna på kroppen, pressa kroppen, få fart över krön, jobba på i utförsbackarna… Det är summan av allt detta som skapar resultatet. Resultatet är ingen handling, det är handlingen som skapar resultatet. För vad händer om Hellner eller Northug börjar bli trött, jo då anpassar dom farten mot tröttheten och går vidare.
Dom tänker inte; fan nu blir det inte guld.

Men om du springer och bara tänker tex under 50 min, under 50 min, under 50 min… Vad händer när det börjar gå lite tungt och km tiden går över 5 min… Tänker du då, fan nu klarar jag inte 50 min… Fan va trött jag är… Fan va ska folk nu tycka…. Fan va jag är värdelös på att springa…. Det ända som händer när du börjar komma in i en negativ tanke spiral är att det kommer gå långsammare och att känslan kommer bli piss.

Under Stockholm marathon hade jag fokus på att ha kul! Att hela tiden springa teknik bra och energisnålt samt få i mig bra med näring och vätska. Första halvan skulle vara en ren transportsträcka, kände jag mig pigg efter halva kunde jag börja springa fortare…

Jag ville inte att något dumt resultatmål skulle styra min löpning och valde därför att inte springa med klocka. Kroppen är fantastisk på att berätta hur den mår, och de signalerna är viktiga att lyssna på! Om kroppen börjar sjunka i hop och du inte klarar av att hålla tekniken längre, ja då går det för fort! Det är bara att justera farten så hållningen blir bra igen. Inte bara springer du ”med kroppen”, troligen går det fortare för du springer med bättre teknik.
Ändå så ser man många möte väggen allt för tidigt i loppet. Och gör man detta år efter år är det dags att fråga sig varför. Hörde en tjej vid 13 km säga till en kille att det började kännas tungt, men att det ska väl vara så… Oj va fel hon har! Det ska inte kännas så! Ett marathon är 42 km långt, inte 30 eller 35 eller 40…

Vad gör jag då när jag börjar bli trött, för självklart blir jag trött! Jag anpassar farten efter tekniken, jag sträcker på mig, ler och tar in stämningen från publiken. Jag gör nog tvärt om av vad många andra gör, sjunker i hop och stänger in sig i en bubbla. Den bubblan kan vara svår att ta sig ur!
Vid att springa på detta sätt, så blev faktiskt andra halvan över 3 min snabbare än första samt jag plockade över 700 placeringar. Kan du tänka dig vilken energi boost det är att springa om så många löpare?
Upp mot Odenplan på andra varvet var jag som alla andra tung i kroppen. Gissa vad jag gjorde för att få lite extra energi, förutom att strecka på mig och le… Jag hejade på publiken, fick flera till att heja på mig och det lyfte mig fram över krönet. Igen, stäng inte in dig i en negativa bubbla…
marathon 2
Nu kanske det låter som om jag inte vill springa fort, det är fel. Jag vill springa så fort det bara går att springa. Men jag har kommit till en insikt om att jag kan inte springa fortare än vad min kropp tillåter mig just den dagen jag springer. Att ett förutbestämt mål får styra farten initialt är ok, men om kroppen inte orkar det tempot är det viktigt att lyssna på kroppen och anpassa. Samma om kroppen är piggare än vad du hade trott, då kan klockan bli en hämmande faktor och du springer långsammare än vad du hade kapacitet till.

Så mitt råd till alla som läser detta. Testa att kör något tävling eller träning utan klocka. Lyssna på kroppen och spring så fort det bara går ut ifrån de signaler kroppen skickar dig. Haka inte upp dig så ”dåliga signaler” som kroppen skickar dig, gör något åt det och gå vidare.
Att springa med bra teknik och låta tekniken styra farten är fantastiskt bra. Då först springer du med kroppen och inte med huvudet och klockan.

Lycka till!