Dagarna efter Vasaloppet är till för njutning och reflektion. Att ta sig genom årets lopp under rådande förhållanden, är en prestation man ska vara stolt över! Fick man trots allt bryta loppet, så tycker jag man ska vara stolt över att ha försökt!

Man hör allt för många som fokuserar på allt som gick fel. Man pratar om de dåliga spåren, över det dåliga stavfästat och svåra vallningsförhållanden. Varför kan man inte bara vara nöjd!

Dagarna efter loppet tycker jag det är smart att gå igenom loppet på nytt. Vilka erfarenheter kan jag ta med mig i framtiden? För det första så tycker jag det är viktigt att komma ihåg det som gick bra och de känslor det gav dig. Vilken känsla hade du när du gick i mål? Hur var stämningen längs spåret och hur många fantastiska människor fick du träffa?

Spara de goda känslorna och ta fram dom under träning och lopp när det känns lite tungt. Eller varför inte ta fram de goda känslorna under de dagar som känns lite jobbiga…

Försök att inte lägga så mycket negativ energi på saker som inte gick som du hade tänkt dig. Du kan inte åka loppet på nytt, så varför må dåligt av det. Fråga hellre dig själv, vad kan jag förbättra till nästa år så att känslan blir ännu bättre? Blev du tidigare trött än vad du hade önskat, ja då behöver du nog få en bättre uthållighet till nästa år. Kände du att du höll hela vägen men det gick långsamt ändå, då behöver du nog förbättra din teknik. Och styrketräning i forma av bålstabilitet kan man aldrig få nog av….

Se möjligheten att utveckla dina svagheter, och på så sätt lyckas bättre nästa gång.

Du har faktiskt ett år på dig att göra något åt det!